Stenkula

föddes år 1725 i Malmö. Föräldrarna var sedermera fältväbeln Sohne Persson Stenkuhla och Maria Stenkuhla, född Lindberg. År 1751 var han anställd som kammartjänare hos generallöjtnanten mm greve Jakob Albrekt von Lantinghausen, Granhammar, Wester Ryd socken i Uppland. Den 3 februari 1757 fick han jämte en stockholmsköpman manufakturkontorets tillstånd att upprätta ett kamullsspinneri i Söderköping "med rätt till vanliga premier". Detta hade skett på synnerlig rekommendation av greve Lantinghausen, vars hus "han med heder och väl nöjaktigt förestått under sju år, tillräckligt inövad uti hushållning". Även hans dygdiga leverne hade vitsordats. Han återfinns därefter dels i uppgifter, som av magistraten i Söderköping avlämnats till kommerskollegium år 1758, dels i mantalslängden för Söderköping under samma år. I de förstnämnda lämnas den uppgiften att han under året tillverkat 174 skålpund garn och att han i sin tjänst haft 147 spinnerskor. Av mantalslängden framgår att han var gift och att han hos sig hade anställda en dräng och en piga samt att han själv arbetade. I kommunionlängden finns följande anteckning. "Fabriqueren Pehr Stenkuhla, född 1725 i Malmö, ankom från Stockholm". Han ägde och bebodde huset 48 i kvarteret Haga. Rörelsen utvecklades och år 1765 hade han i sin tjänst 244 spinnerskor och garntillverkningen uppgick till 3659 ¼ skålpund. År 1790 var spinnerskornas antal 438 och mängden tillverkat garn 4572 skålpund. År 1768 blev han kyrkvärd. Han synes ha varit en i staden mycket betrodd man och i Svenska Kulturbilder lämnas den uppgiften att han var "Söderköpings allt i allo". Sedermera skalden C.G. af Leopold vistades som skolpojke flera år i familjen. Som tack för den fosterfaderliga vård" han åtnjutit lät han år 1787 inskriva fosterfaderns tioårige son, Per Anders, som student i Uppsala. Att Pehr Stenkula var en ganska temperamentsfull herre framgår av följande i Norrköpings Wecko-Tidningar publicerade insändare. (Norrkjöpinge Weckotidningar. N:o 37. Den 10 September År 1768). Söderkjöpinge d. 8 September 1768 Föranleden gårdags afton klåckan 10 församlades hos förre Borgmästaren här i Staden Herr Carl Johan Kinborg, följande Herrar och Männ nämligen: Hr Kyrkoherden Magister Jonas Breding. Hr Kyrkowärden Pehr Stenkula. Herr Stads Notarien Dan. Kjellander. Skräddar Ålderman Lercka; och Guldsmeden Söderdahl. Om flera varit med i sälskapet har ej med wisshet kunnat försports, i anseende till det då påstående mörker. Beklagligt är, at Hr Borgmästaren Kinborg, sedan han i nåder erhållit ledighet från Sysslan, skal wara så sysslesatt, at ej dagarna skola wara tilräckelige, utan nätterna måste nyttjas till sådane sammankomsters hållande. (Norrkjöpings Weckotidningar. N:o 39. Den 24 September År1768): Söderkjöpinge d 12 Sept. 1768 Uti Norrkjöpinge Weckotidning, under den 10 Hujus, har någon (förmodligen Swartmuskog) onyttig spion, företagit sig att dickta, "att hos Borgmästaren här i staden, Herr Carl Johan Kinborg, under d. 7 innevarande månad, klockan 10 om aftonen, skoladt sig församla följande Herrar och Männ, nämligen: Herr Kyrkoherden Magister Jonas Breding, Herr Kyrkowärden Pehr Stenkula, Stads Notarien Herr Daniel Kjellander, Skräddare Ålderman Lercka; och Guldsmeden Söderdahl. Om flere warit med i Sällskapet, säger den som har fört pennan, har ej med wisshet kunnat försports, i anseende til det då påstående mörker" En Tidning som denne; likaså onödig, som för Allmänheten litet intressant at weta, wore til äfwentyrs skickeligast, om den utan otal, finge gå så långt den gitte och årkade; Men så wida hela berättelsen är alldeles Sannings lös, har jag för min del, icke kunnat afhålla mig därifrån at med Allmänhetens gunstbenägna tillåtelse förklara: Det denne skriftställare, är en av de aldra oförskämdaste Lögne Andar ! Åtminstone av det slaget, som äga händer tjenlige at förnöte pennor, skämma bleck och papper, samt skriwa lögn, endast i afsikt at blottställa hederligt folk för Eftertänkelige misstankar. At antingen ensam, eller och i lag med andra, hällsa på Herr Borgmästare Kinborg, håller jag ingalunda för farligt. Jag kan därföre efter eget behag, jaka, eller neka, at jag d. 7 hujus, bittida, eller sent, varit hos bemälte Herr Borgmästare, wilken nu snart i 18 års tid hedradt mig med sin närmare vänskap. Men, att jag i sällskap med åfwannämde Herrar och Männ, eller någon af dem tillika med mig, under meromnämnda d. 7 sistlidna warit uti Herr Borgmästarens hus, är högst ogrundadt och i båtten fallskt. Är då icke beklagligt ! at uti hederligt Samhälle skola finnas människjor, hwilka så aldeles afklädt sig all dygd, wördnad för Sanning, glömt all afsky för lögn, som denne i mörkret sig uppehållande och famlande drulle. Han må nu wara hwem han wil, så är han en nedrig menniska; Och en sådan wågar jag tiltala på sätt, som här skedt; samt slutar utan alt förbehåll, at, så länge han förtiger sitt namn, och ändamålet för sin berättelse, så håller jag honom före at wara som ofwanföre sagt blifwit. För ricktigheten häraf är jag answarig" P Stenkula